En paradox i tiden

Snacka om att det varit en fantastisk vinter i år. men nu är det nästan som om man nästan längtar till vår och sommar. Man vill liksom suga åt sig varje solglimt som lovas på TV4-vädret tidigt på morgonen då man fortfarande har sömtgruset i ögonen och den dagliga ibuprofendosen i högsta hugg. Men mest har det nog med att göra att jag vill använda mina nya solisar utan att mötas av "Fan vad soligt det är!" eller konstiga blickar. Jag brukar köra med att jag nyligen gjort operation. Fast jag i själva verket inte riktigt gillar mitt utseende utan solglasögon. Dom komplterar liksom så jävla bra. Så hur fin vintern än har varit/är så kommer dessa sittningar i en totalt inisad busskur med rosiga kinder inte vara saknade föränni november. Puss och Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0