feelingfree

Jag har fått nog. Jag är trött på att bli så jävla bedömd på förhand och allt detta hatande. Nu låter inledningen som någon hippie-predikan men sådant är inte fallet. Jag började i augusti i år gymnasiet i grannstaden Linköping. Allt har gått jättebra och jag trvis som fisken i vattnet. Döremot har folk fått för sig att eftersom att man är modeintresserad och bryr sig om hur man och andra ser ut så är man helt pantad.
Det hela slog Mig totalt när jag försvarade Blondinbella i en debatt i skolan. Då trodde helt plötsligt flera att jag var en ytlig idiot eller som vissa uttryckte sig - "Golddigger". Så jävla fucked up det är då. Sedan hade visst vissa redan sedan starten bestämt sig för att, så att säga, hate me to my very core. Allt funkar bra nu och Jag känner mig absolut som att jag har en central och betydande plats i klassen, precis som jag vill ha det. Men det stör sig tydligen vissa på också; att Jag syns och hörs. Och nu ska Jag säga det rakt ut; Jag skiter fullständigt om hur jävla illa folk som jag knappt känner och inte har någon relation what so ever till mår. Det är inte upp till Mig. Det är inte heller upp till Mig att lyssna på hur mycket dom hatar allt och alla. Och tro mig, jag har också haft mina tuffa tider med trakkaserier på hög, och då menar jag hög nivå och dödsfall under ett i mitt liv tidigare skede under en relativt koncentrerad period. Så det jag vill säga är att sluta dömma och sluta hata. Det hjälper varken den du dömmer eller/och hatar eller dig själv i din patetiska kamp att resa dig från det miserabla och patetiska träsk av självömkan du befinner dig i.